Vet inte riktigt vad jag ska säga. Livet är verkligen inte enkelt, men jag önskar verkligen att det var åtminstone LITE enklare ibland. Det känns tungt just nu. Det ska inte behöva vara så. Jag vill ha ut mer än så, inte känna mig ledsen. Hur kan tjejer och killar prioritera så olika? Eller är det för att man inte vill tillräckligt mycket? Men varför fick jag då inte vara ifred? Jag grubblar och grubblar och får inget att gå ihop. Det började ju så bra... :(

Helgen har gått och den försvann snabbt känns det som. Igår var jag hemma hos min farbror, faster och kusin på min fasters födelsedagsfirande. Hon fick islandshästridning i present av oss. Hon blev jätteglad för det. Vi var lite oroliga över att hon skulle vara skraj för hästar, men det gick hem som tur var och hon tyckte det skulle bli jättekul. Så ska ringa och boka tid till i början av maj. Hoppas jag kan få samma häst igen som jag blev så förtjust i. Det var en jättefin helvit islandshäst. Till och med ena ridinstruktören sa till mig att det såg ut som vi verkligen hade funnit varandra och det kändes faktiskt som man var ett med hästen.

På fredag ska jag på opera för första gången i mitt liv. Kan inte påstå att jag någonsin varit speciellt intresserad av det. Har inte riktigt kännts som min grej. Men så blev jag tillfrågad om jag ville följa med så jag tänkte att vad sjutton, jag får väl ge det en chans i alla fall. Man ska väl testa en gång i alla fall innan jag säger nåt. Så nu ska jag gå i alla fall. Jag hoppas att det blir en upplevelse, men vi får väl se.

Nej, nu ska jag ta och gå och försöka sova lite. Är ju arbetsdag imorgon igen. Lägger in en bild på älsklingskissen och min allra finaste vän. Men är väldigt glad över alla mina andra vänner också!