1 advent blev sorglig
Igår när jag, pappa, Y och mamma var o kollade när brorsan spelade elitseriespel i tennis fick vi besked om att farmor hade gått bort hastigt. Pappa och min farbror hade åkt med henne till Jourhavande VC i lördags efter att hon ramlat hemma när hon stod och diskade. Hon slog i bakhuvudet och fick sy några stygn. Läkaren på VC tyckte inte att de skulle åka hem med henne utan fick en remiss till akuten så hon skulle röntga huvudet och ta lite prover. Hon blev kvar där över natten. På söndagen hade hon varit uppe på benen och druckigt kaffe och sen gått och lagt sig och inte vaknat igen.
Min farmor bodde snett över gatan ifrån där jag bor så jag var ofta där och käkade mat. Tyvärr får jag väl säga var det tre veckor sedan jag var där, vilket känns jättetråkigt nu. Men man kan ju aldrig veta när sånt här ska inträffa. 88 år blev hon. Var ändå pigg in i det sista. Var på slutet som det började märkas att hon tacklat av lite och var lite snurrig. Men hon bodde i sin lägenhet och klarade sig i stort sett själv. Hon har jobbat som prima ballerina när hon var yngre och hade sen balettskola i många år. Så är nog pga. dansen och att hon varit ute och rört på sig som gjort att hon varit så pigg länge. Hon hade några proppar men har lyckats återhämta sig varje gång.
Ändå tar det ett tag innan man fattar. Ens far- och morföräldrar ska ju alltid finnas där liksom. I tennishallen hade det inte gått in förrän jag åkte hem i bilen och jag såg huset. Var nog för att det kom så oväntat och plötsligt. Skönt ändå att man har rätt att vara ledig. För inte tror jag att jag fått så mycket gjort på jobbet. Man funderar ju en hel del. O jag har sovit konstigt i natt. Man vaknar flera gånger och kommer på vad som hänt.
Nej vad tråkigt... jag beklagar din sorg.
Beklagar :(
Hej! Tusen kramar och varma tankar till dig! Ni verkar ha haft en fin vardaglig kontakt du och din farmor och du har haft turen att ha henne på nära håll länge. Var glad för de fina minnen ni fått uppleva! Samtidigt så är det en bit av ens historia som försvinner.
Jag har varit dålig på att kommentera på sistone - det har varit så mycket på hemmafronten - men jag läser allt du skriver.
Kram
Mika
Det är alltid tråkigt när ens mor och farföräldrar går bort. Som du skrev, de har alltid funnits där på nåt sätt.
Beklagar verkligen.
Kram på dig
Jag beklagar verkligen!
Jag tänder ett ljus.
Åh, gumman. Förstår att du är ledsen. Jag fasar själv för den dagen när mormor eller farmor går bort. Många kramar till dig!