Sthlm Marathon...
Vissa såg konstigt nog pigga ut när de kom mot målgången, flera spurtade in (varifrån får man orken efter 42 km?), en hjulade in. Sen fanns det förstås dem som knappt hade "styrfart" in i mål, en tjej spydde t.o.m strax innan mål men fortsatte sen att springa de sista metrarna. Brorsan hade sett någon annan stå och hulka efter vägen också.
Vinnaren i Sthlm Marathon, Willy Korir från Kenya, född 78, kom in på 2.16.03. Första svensken kom in på 11 plats, Christoffer Österlund från Umeå, född 72 på 2.26.29. Först bland kvinnorna var Isabellah Andersson på 2.34.14 från Hässelby, född 80. Ursprungligen kommer hon från Kenya.Men förstå att springa så snabbt som 2.16 som Korir! Helt otroligt! Av totalt 14 680 löpare som startade. tog sig 13.543 löpare i mål den 30:onde Marathon. Bra jobbat! Såg förresten Malin Ewerlöf springa förbi också. Hon blev 6:a bland tjejerna.
Men vilken folkfest det är Sthlm Marathon. Det är en upplevelse att vara där och kolla verkligen! Var näääääästan så man blev lite sugen för man blir meddragen liksom av allt runtomkring. Men 42 km nääää, det känns inte så lockande. Brorsan sa att det var första och sista gången för honom som han kände nu.
Här kommer några bilder från gårdagen:
Här är brorsan efter att ha sprungit ungefär 2,2 mil.
Mycket folk!
Vid målgången på Stadion.
Alla som hittills gått i mål nere vid banorna.
På kvällen när vi kom tillbaka från Sthlm blev det en sväng ner på stan för att möta upp några kompisar på en restaurang. Hade ju inte hunnit äta någon kvällsmat. Det blev Club Sandwich med kyckling och stora klyftpotatisar med skal på. Så gott! Vi fick ingen plats ute på stället, men det var öppet helt ut med flera stora glasdörrar/fönster så det var mysigt ändå.
Uppdatering: Jorå, lillbrorsan har ont idag också. Går som en knacklig kamel :) Han har ont i båda knäna på utsidorna. Inte kul! Han höll knappt på att komma upp ur sängen imorse. Lite träningsvärk i benen men inte så farligt tyckte han. Men kan ju kännas mer imorgon....
Vilka härliga sommar bilder!
Sandra: Ja, nog var det sommar alltid! Man behövde definitivt inte frysa och verkligen inte löparna heller!
Gud vilken bedrift att springa en mara!!!!Och i den här värmen, det kan inte vart helt lätt.
Själv nöjde jag mig med Blodomloppet i veckan som gick och det var kul det med!
Tack för dina varma ord hos mig!!!
Kram
Mika
Mika: Ja, en mara skulle jag inte springa i första taget. Det hörs ju bara på namnet! Kul att du tog dig igenom Blodomloppet. Det är som Vårruset, lite mer lagom. Kram
Jag beundrar de som har sådan disciplin att de springer maratons. Skulle aldrig i hela mitt liv få för mig en sån sak, stor eloge till din bror.
Kram på dig
Mallis: Nä, lär nog inte testa på någon marathon i första taget jag heller. Men som sagt är stolt över att brorsan klarade det så bra! Men han är envis som synden och uthållig. Envis är jag också, men skulle inte ens försöka. Jag skulle pressa mig själv tills jag stupade. Kram