Ibland undrar man hur det står till...

image132Vilka människor det finns! Man slutar aldrig att förundras....
På eftermiddagen skulle jag ha ett besök kl. 14.30. När dyker besöket upp? Jo, klockan 14.50! Tror de inte man har något annat för sig? Jag hade börjat skriva ett brev om att personen hade uteblivit från besöket idag kl bla bla bla och att det säkert fanns goda skäl till det och att om de fortfarande ville ansöka om bla bla bla så skulle de återkomma till mig så vi fick boka en ny tid. Sen hade jag precis tänkt att gå upp och ta en snabbfika. Men som sagt, helt plötsligt så dyker det upp en person och jag hör att hon talar om för min kollega att hon söker mig och kollegan kommer in och talar om att mitt besök kommit. Jag går ut strax därefter och möter personen. Tror ni personen ber om ursäkt för den sena ankomsten eller säger något om det? Nä, inte ett skit! Visst det är bara att valsa in 20 minuter försent och låtsas som ingenting. Ja, inte skulle jag gjort det i alla fall. Jag hade försökt ringa eller nåt och om jag inte fått tag på personen så hade jag bett så hemskt mycket om ursäkt. Men, vadå, det behövs väl inte. Vad kan man kräva av en vuxen människa... *suck* Så jag höll det inombords och försökte vara mitt "bästaste" jag ändå. Tog i hand och presenterade mig och vi gick in i ett annat rum för att starta upp utredningen. Detta är inte första gången det händer heller, det finns andra. Respekt för andra människor, vad är det nuförtiden kan jag undra?

image133På väg hem med tåget satte det sig en medelålders karl bredvid mig som bredde ut sig rejält också. Det var jag med om för någon vecka sedan också. Om jag sitter där först och någon frågar om det är ledigt och okej att sätta sig där, kan man väl ändå hålla sig på sin sida? Karln förra veckan satt även lite på mitten av båda sätena så jag knappt kunde få plats där jag satt med min bok och försökte läsa. Jag avskyr att sitta barärmat och någon man inte känner ska sitta och nudda emot en hela tiden. Så till slut sitter man som en liten låma mot väggen och försöker bläddra någorlunda hyfsat utan att komma emot en hårig arm.  Idag var det likadant nästan. Denna karl hade fällt ner armstödet och satt och bredde ut sig rejält med armbågarna rätt ut. Man får ju nästan cellskräck! Jag har inte bacillskräck men jag vill kunna sitta normalt på mitt säte utan att ha någon nästintill klängandes på en!

Bra humör jag är på idag va? :) Nej, jag är verkligen inte på mitt "bästaste" humör idag. Och det har sina orsaker också. Men, nu är det färdigskrivet för idag. Behövde bara spy ur mig lite.

image131Var och handlade på vägen hem från tåget, och när jag kommit hem kommer jag på att jag glömt köpa nåt pålägg till brödet jag köpte. Så typiskt. Varför kan man inte komma på sånt i affären. Jag får sjutton börja med lista. I affären träffade jag dessutom på min kompis pappa som inte alls bor i närheten av "våran" affär. Hör helt plötsligt hur någon säger hej när jag står och ska välja bröd. Jag tittar upp i ett välbekant ansikte och jag tänker "hmmm, varför känner jag igen honom?" (Pucko! Jo, för det är din kompis pappa som det inte är första gången du ser!) Jag kommer på det när han fortsätter att gå. Jag sa hej tillbaka, men han måste ju sett att jag såg ut som en fågelholk :) Måste varit sammanhanget med att han var i en affär som man inte förväntar sig att träffa på honom, eller så börjar jag väl helt enkelt bli senil...

image120

Kommentarer
Postat av: Fredrik

Du kan som sagt trösta dig med att det alltid kommer dagar som är bättre än denna och att det alltid kommer att komma dagar som är sämre än denna. =) Jag håller tummarna för att de som kommer är bättre...

Postat av: Norpan

Fredrik: Ja, att de blir bättre det hoppas jag verkligen. Sämre än vad det varit den senaste tiden vill jag inte ha!

2008-06-04 @ 07:33:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback