Hemma för andra dagen med magont. Inte så roligt och vet nog förmodligen vad det hänger ihop med också. Har sovit en hel del när jag varit hemma. Känner mig helt psykiskt slut för tillfället. Längtar till sommarsemestern och få vara lite ledigt. Känner också att jag skulle behöva resa bort någonstans. Klart att jag kommer att vara i stugan, men skulle behöva resa någon annanstans också, frågan är bara vart. Sen gäller det att få någon med sig också, vill inte resa själv.

Fint väder är det ute i dag också, så känns lite trist att vara inne. Visst skulle jag kunna sätta mig en stund på balkongen och läsa förstås...få se efter lunch. Ska nog titta på nån film tror jag.
Som tur var hade jag inga besök inbokade de här två dagarna, men imorgon ska jag träffa en familj för andra gången, men den här gången träffa barnet också, men få se hur jag mår imorgon.

Fick mail i måndags från företaget där jag sökt ett coachjobb. Är länge sen jag var där på intervju. De skrev att de fått uppdraget men att vissa processer hade gjort att hela rekryteringsprocessen dragit ut på tiden och då de rekryterar i hela landet så hade de inte haft någon möjlighet att hinna tillbaka med feedback. Nu skrev de i alla fall att jag fortfarande i högsta grad var en intressant kandidat och skulle återkomma till mig så snart som möjligt.

Nu har jag ju ett jobb som jag trivs med, men fortfarande så är det 50% tillsvidare och 50% vik och att det finns mölighet att jag har heltid ända fram till jul och att de förhoppningsvis har kunnat fixa en heltid tillsvidare åt mig då. Men det känns ändå inte 100% säkert så måste nog ändå ta mig en funderare OM det blir så att jag blir aktuell för den andra tjänsten. Det är en tillsvidaretjänst, men provanställning 6 mån och är i stan där jag bor. Skulle ändå inte bli ett lätt val. Det som är, är att det ju är ett jobb som jag hade som mål när jag började med min utbildning. Det finns också möjligheter för andra jobb inom företaget. Och det handlar också om lönen. Sänker mig inte från det jag har nu. Men OM jag skulle bli erbjuden det jobbet och jag skulle tacka ja så vet jag också att jobbet där jag är nu skulle flyga i taket. Inte kul! Så får väl avvakta och se vad som händer. Är tillräckligt att bekymra sig om ändå för tillfället.

Läste om vad som hänt Engla i måndags. Fruktansvärt! Jag mådde illa när jag läste det. Så vidrigt att ha ihjäl ett barn (eller någon överhuvud taget). Vilken jäkla sjuk människa! Han borde låsas in och aldrig få komma ut igen. Han har förverkat sin rätt till det. Så himla tragiskt att man inte gör nåt tidigare innan det behöver hända nåt sånt här. Så många gånger som Eklund blivit anmäld för sexbrott och dessutom suttit inne så borde man väl kunna gissa sig till att något är fel... Men det finns väl varken tid eller resurser som vanligt. Tänk då att vara advokat åt honom och sitta och försvara honom. Nu har han ju erkänt själv men ändå. Tur jag inte har ett sånt jobb. Jag skulle aldrig klara av det. Skulle inte vilja jobba med den typen av målgrupp som beteendevetare heller. Det skulle kunna vara intressant att jobba som beteendevetare inom polisen men inte direkt mot den typen av klientel. Det lämnar jag åt andra. Jag vet inte om jag skulle klara av att vara neutral, eller kanske skulle vilja snarare. Jag trodde ju aldrig jag skulle klara att jobba som skolkurator heller för jag är så blödig. Jag trodde det skulle påverka mig för mycket så jag skulle må dåligt av det jag fick höra. Men även om det skar i hjärtat ibland av det jag fick höra av barnen och ungdomarna så tar man på något sät på sig sin profesionella roll och klarar det. Jag kände empati och en ledsamhet, men ändå kunde jag hålla tillbaka mina känslor och ändå hjälpa dem. Jag skulle ju vara deras trygga punkt. Och det blir man. Hur skulle det se ut om jag som skolkurator hade suttit och störtgrinat.... Det gick också att koppla bort det när jag åkte hem. När jag lämnat skolan och kom hem till min egen stad så hade jag också lämnat min roll där. Visst kunde jag tänka på dem ibland, men det förföljde mig inte hela tiden så jag mådde dåligt av det. Jag fick se det som att jag faktiskt gjorde nåt bra för eleverna istället och de kunde må om möjligt något bättre av att de fått prata av sig och fått lite med sig på vägen. Det kändes som jag höll lite koll på dem. Det är ett jobbigt arbete, men samtidigt väldigt givande.