Vaknade av en lövblåsare här på morgonen! Precis vad man vill vakna till på sin första lediga dag innan kl 8 på morgonen! Suck! Den är igång ännu också!

Igår avslutade jag dagen med ett möte som drog ut på tiden rejält. Det var med ett par föräldrar som verkligen hade det tufft med sitt barn som har funktionshinder. Mamman grät en hel del! Det är enormt tufft att vara förälder till ett barn med funktionshinder många gånger och jag förstår att det måste vara jättejobbigt även om jag aldrig kan veta exakt hur det är såklart, men jag hör av det som de berättar! I vissa fall är det dock funktionshinder som inte automatiskt faller under LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionhindrade). Det finns en kategori som vi får pröva emot (kallas personkrets 3) och det är jätteklurigt! Även om barnet kan ha jättestora behov och behov av stöd kan det vara såna behov som inte faller in under LSS:en och då får man söka stöd och hjälp från SoL (Socialtjänstlagen). I detta fallet måste jag titta lite närmre på det och sen får vi se. Inte lätt att vara beslutsfattare i alla fall lägen. Och även om man faller in under LSS så har man inte automatiskt rätt till en personlig assistent. Det är en annan bedömning jag måste göra.

Det som jag är förvånad över mig själv är att jag klarar av situationer när föräldrar gråter på mina möten (vilket ändå är rätt sällan) eller när barn grät när jag jobbade som kurator. Utanför min yrkesroll är jag urblödig, inte bara när folk är ledsna utan över glädjande saker, att jag blir så rörd att jag kan få tårar i ögonen. Förra helgen grinade jag till Talang!!!! Var en kille från Frankrike som kommit till Sverige och som älskade att dansa och dansade från hjärtat. Han skulle först inte gå vidare, men gick sen vidare och då började han grina. Och då kunde ju inte jag hålla mig heller.

Fy sjutton så blödig man blivit med åren säger jag bara! I min yrkesroll gömmer jag mig nog bakom just min roll på nåt märkligt sätt. Man håller en viss distans samtidigt som jag inte är kall som en fisk förstås utan medkännande ändå utan att jag börjar störtböla själv. Skulle inte bli bra då! Men i vissa kuratorssamtal kunde det vara svårt, det skar i hjärtag på mig ibland. O en gång i mitt nuvarande jobb när jag träffade ett barn som var så svårt sjukt att han fick andningsuppehåll flera gånger och krampade när jag var där. Då höll det på att brista för mig. Det var en jättejobbig situtation där jag pratade jättemycket med mina kollegor och handledare efteråt. Det var en händelse jag fick med mig hem också. Annars brukar det gå bra. Skulle det vara så jämt då skulle jag definitivt inte kunna jobba med det jag gör. För då skulle jag bränna ut mig på direkten!

Kvällen blev det långpromenad i skogen. Totalt 11483 steg tagna vid dagens slut. Blåsippor i skogen! Nu är våren här på riktigt! Idag blir det utflykt med Y och lilla H.