Jag börjar känna mig lite som min pappa ibland när jag ska göra nåt och det händer tokiga saker. Pappa är nämnligen en person som det alltid händer nåt omkring. Han är lite av en farbror Melker (från Saltkråkan) om man säger så.

Här är några exempel:
Pappa fick en bilstereo i present som han skulle koppla in alldeles själv i bilen. Hur gick det? Det slutade med att den brann upp! Det var den stereon.... Pappa är ingen tekniker, fast han gärna själv vill utge sig för att vara det!

En annan gång väntade han på skjuts ute vid vägen och jag och min dåvarande pojkvän som skulle ut på promenad gick en bit med honom. Han talade om att det var en grön SAAB som skulle komma. Det kom en grön bil som stannade till och pappa gick bort mot bilen, öppnade dörren och hoppade in i baksätet, för att bara nån sekund senare komma ut igen. Det hade visserligen varit en grön bil, men ingen SAAB. Detta var en Opel. Jag o pojkvännen skrattade så vi höll på att kissa på oss!

Familjen var på väg upp till stugan mitt i rådjursjakten och kom körandes på en väg där det bara är skog och rätt som det är får vi syn på en älg som står efter kanten. Lite längre fram ser vi några jägare med sina hundar. Jag som känner min pappa och förstår vad som är i görningen säger till honom med bestämd röst:
"Du stannar INTE och talar om att du sett en älg där borta!!!!"
Men han var förstås omöjlig att stoppa. Jag försöker göra mig så osynlig som möjligt i baksätet när pappa stannar till och vevar ner rutan och talar om högt och tydligt:
"Vi såg en älg där borta!"
"Jaha, vad trevligt", svarar jägarna. "Men nu är det rådjursjakt!"
Förstår ni att jag bara ville sjunka genom golvet!? Ett gäng puckon från storstan, kunde man känna sig som nåt annat...

Vid ett annat tillfälle är pappa ute och cyklar på natten. Han har förmodligen varit på nåt med jobbet eller så. För att ta sig lite snabbare hem bestämmer han sig för att ta bussfilen istället för att cykla på cykelvägen som då är ca 3 sek längre...Smart drag.... I mörkret cyklar han förstås ner i ett hål (som är till för att inget annat ÄN just bussar ska köra där). Det blir tvärnit och han far som en projektil i en volt och ramlar på....RYGGSÄCKEN! Där han tydligen har mjuka saker i, för som ett under slår han sig inte. Cykeln däremot, blir det inte mycket med. Hjulen är ett minne blott!

Pappa är lärare. Han är omtyckt bland eleverna då han ofta skojar med dem. Men han kan också vara otroligt bestämd och eleverna har en enorm respekt för honom. Blir han arg och säger ifrån är det inte många som säger ett pip kan jag säga (har hört honom när han tappat tålamodet...). Vid detta tillfället har han sagt åt eleverna att vara tysta vid ett flertal tillfällen. O till slut blir han arg och skriker åt dem att vara tysta samtidigt som han drämmer i med pekpinnen i katedern för att markera ordentligt! Tyvärr blir det inte riktigt som han tänkt sig. Pekpinnen går av på mitten och ena halvan flyger iväg. Effekten blir inte heller vad pappa tänkt sig. Eleverna börjar förstås gapflabba!

Sist men inte minst är ett exempel på hur hela familjen Norpan blev drabbade av pappas smarta drag.
Vi är uppe i Lindvallen, Sälen för att åka slalom hela familjen. Vi ska åka 4-stolslift för första gången (alla utom pappa som åkt förut och gärna påpekar det). Allt går fint från början. Vi kommer upp på liften och åker iväg frid och fröjd. Pappa talar om för oss att vi kan sätta upp skidorna på stången nedanför och att jag kan hålla mina stavar längs med stången som är famför oss som skydd för att man inte ska trilla ut. Vi börjar närma oss slutet på färden och utan förvarning slänger pappa upp stången som nyss var framför oss. Mina stavar fastnar i stången och följer med den upp, likaså mammas ena skida som gör att hon nu sitter med ett ben i luften.... Väl uppe kastar sig pappa och brorsan av liften och kvar blir jag och mamma som följer med liften runt igen. Några sekunder senare stannar hela liften. Pappa och brorsan är som bortblåsa. Syns inte till nånstans! Fram kommer en personal till oss lagom tills vi lyckas få ordning på skidor och stavar. Han säger åt oss att hissa ner oss. Men liften är inte längs med backen längre utan vi hänger en bra bit ovanför marken. Flera meter. Men killen säger åt att att hissa oss ner så långt att vi blir hängandes i armarna så ska han ta emot oss. Ner kommer vi till slut efter han lyft ner oss. Pappa och brorsan fortfarande försvunna! Sällskapsresan Snowroller? Nä, bara familjen Norpan på skidresa....

Jag skulle kunna skriva en hel bok! It goes on and on, o allt är sant! Cross my heart!

Ja, ni ser ju vad man har att brås på..... Men jag tycker nog ändå att jag tänker till lite mer än vad pappa gör ändå. Det är mer att jag har en viss förmåga för att råka ut för små missöden ibland, som idag t.ex. när jag skulle göra en fullkorns- och broccolipaj. Men det får jag skriva mer om i nästa inlägg för blev ett så långt intro :)

Ha en god natt! Kram!