Vilken skitmåndag rent ut sagt...
Måste bara spy ur mig lite...
I natt sov jag totalt 3 timmar för jag var pigg. Dagen på jobbet gick väl hyfsat, men hamnade i diskussion med ett assistansbolag som alltid brukar vilja trilskas. Men där fanns inget mer att diskutera och det avslutade jag med också. Man har lärt sig att inte gå in för mycket i diskussioner när det inte finns nåt att diskutera. Det är annars lätt hänt att dras med.
På väg hem på tåget får jag ett dödsbesked om en yngre släkting som hastigt ryckts bort från livet på ett hemskt sätt. Fy f-n så livet kan vara grymt!
Somnar på soffan runt 18.15 och vaknar av ett sms vid 21.30-tiden. Det är från exet som jag inte haft någon kontakt med sen i augusti och inte träffat sen i maj. Gubben i lådan! Mitt livs kärlek kan man väl säga, en person som jag varit tillsammans med och älskat halva mitt liv, totalt nästan 15 år och som gång på gång lyckats göra mig illa på flera sätt utan att gå in på detaljer. Efter två år isär dök han upp i mitt liv igen och skulle ha ändrat sig så otroligt mycket, vilket ca ett år senare förstås inte visar sig stämma. Det blir ett konstigt avslut om man nu kan kalla det avslut ens. Och nu hör han av sig igen med sina ursäkter på en redan tråkig dag. Jag vore gjord av sten om jag inte påverkades, men inte på ett positivt sätt. Ibland undrar jag verkligen om tiden läker alla sår... Mår bara så dåligt när han hör av sig att jag bara önskar att han lämnade mig ifred! För jag vill inte bli ledsen mer. Det finns inga ursäkter i världen! O det finns inget värt att säga mer. Jag har gått vidare med mitt liv nu och upptäckt att jag faktiskt kan få känslor för o släppa in någon annan när jag trodde mitt hjärta i princip dött! Min nya tatuering är på ett sätt en symbol för att jag gått vidare i mitt liv. Låter säkert jättelarvigt, men så är det.
Vilken jäkla måndag! Livet är skört!
Låter verkligen som en riktig skitdag. Det bästa med skitdagar är att det ofta känns bättre redan dagen efter.
Jobbigt med ett ex som spökar. Känner ju inte till den där historien men du verkar ha tagit ett bra beslut och att gå vidare med ditt liv låter mycket vettigt. Att symbolisera det med en tatuering är helt rätt. Mer sånt!!!
Må så gott. Kram på dig.
Ja usch va hemskt det är med såna tragiska dödsfall. Och orättvist.
Jag har haft okey dag. Själv då?
KRAM
Usch då, det var en väldigt trist måndag. Hoppas att resten av dagarna inte blir så illa.
Det låter inte alls larvigt vännen. En vacker symbol för att du gått vidare och är stark. Många kramar.
Pissdagar ska strykas från almenackan - faan vad mycket på en gång! Blä.
Dödsfall och ex på samma gång! Det blir bara för mycket!!!! Jag hade ett väldigt långt och stormigt förhållande i 8 år med en kille - det tog abrupt slut för många år sen - blev inget egentligt avslut - tog jäkligt lång tid att komma över det - MEN det går! Jag hade lång egotid efter det då jag satsade på mig själv och mitt liv utan nya killar med i bilden då jag behövde det. Tids nog var jag redo - och nu har jag ju det jättebra och är glad för att jag är tillsammans med den jag lever med.
Mer symboler för ego - pepp sånt stärker!!!!
Kramisar
Mika
En olycka kommer sällan ensam sägs det och nog f-n känns det som det ibland. Skickar lite styrkekramar och hoppas livet ljusnar snart igen!!!
/kramar
För att inte riskera att bli för tjatig o upprepa mig alltför mycket: TACK mina bloggvänner!!! Ert stöd och era ord betyder mycket! Kramar Norpan
Men fy vilken hemsk dag.. :/ Dödsbesked är verkligen det värsta man kan få, det fick jag också igår. Men det var ingen närstående. Usch, beklagar sorgen!!
Kan du inte bara byta nr eller nåt? Så han inte kan höra av sej? Men du kan ju å andra sidan inte ändra allting bara för att han inte kan låta dej vara. Du kan ju gärna inte flytta lixom. Hoppas han låter dej vara i framtiden, för nån gång kommer man till en gräns och den verkar du verkligen ha nått.
Hoppas den här dagen har varit lite bättre och imorgon, då kommer det vara världens bästa torsdag! Kram på dej
Ida: Tråkigt att höra att du också fått ett dödsbesked! Ja, det är verkligen det värsta man kan få, särskilt när det kommer plötsligt och överraskande.
Det är svårt att byta nummer då jag haft samma nummer i alla år. Men visst har jag kommit till den punkten där gränsen är nådd och jag äntligen gått vidare med mitt liv. Men allt dras upp igen när han hör av sig och det är jobbigt.
Jag hoppas som du säger att det blir en bättre torsdag imorgon! Tack för dina uppmuntrande ord! :) Kramar