Igår var det ingen vidare dag. Ont i huvudet och stel och ont i korsryggen och går omkring i en dimma av tigerbalsam. Delvis kan jag rå för att jag har ont i ryggen, delvis kanske inte. Både lördag och söndag var jag, C och L ute och red i det härliga höstvädret! Vädret hade inte kunnat vara bättre! Och ridningen var precis vad jag behövde.  Göra av med sin energi på ett positivt sätt! Vi red samma väg båda dagarna förutom att vi red lite längre på söndagen och en liten annan väg på slutet. Men på lördagen var det precis lagom för jäklar vilken ridtur det blev. Vi red på grusvägar mitt i skogen och så red vi inne i skogen. Det var bestämt i förväg att vi skulle galoppera en del också. Vi startade lite lugnt med att skritta en bit och gick sen över i lätt trav för lite uppvärmning.....trodde vi :) Jag hann säga: Ja, men vi kan ju trava lite lätt här först då. Hästen F som jag hade gillar att ligga först. Jag hann väl kanske trava 3-4 steg så "swosch!!!!!!!" Trav? Nej inte direkt! Jag for iväg som en vante i galopp full speed framåt. F är en sån häst som drar järnet när hon får chansen. Hon har en energi som inte är av denna värld. Hon hade dessutom varit ute på en ridtur innan jag red ut på henne. Och hon ökade och ökade, sen kom L på hästen A och red om och då fick F förstås ännu mer fart (jag ska ligga först) och brassade på ännu mer. De tävlade med varandra. Har aldrig galopperat så fort nån gång i mitt liv. Och jäklar vad det gick! Tänk dig att du står lite lätt framåtlutad i sadeln och hästen galopperar allt den har i full fart framåt! Den känslan är verkligen livet! Man får som ett lyckorus efteråt! Jäklar vad härligt det är!

C som red bakom oss på hästen F2 (som jag får kalla honom) fick syn på hur vi fladdrade iväg fick också fart och tog innerkurvor för att försöka hinna med oss :) Efter en stund bromsade hästarna ner och flåsade som sjutton....trötta trodde vi och tänkte att nu kan vi skritta en bit...närrå, 2 sekunder senare for de iväg full galopp igen. De tyckte väl att det var skönt att sträcka ut ordentligt och ta ut sig så vi lät dem hållas tills vi kom fram till en vändplan vid en sjö där vi skulle rida upp i skogen. Häftigt var det och kul! C sa att det såg lite kul ut jag nätt och jämt hann säga att vi kunde trava och sen såg man bara min jacka som fladdrade iväg. Ja, det kan man kalla ridtur i alla fall! Frihetskänslepoäng, 10 av 10! Söndagsturen var något lugnare, då höll vi oss i skritt och trav. Men vad mysigt det är att rida ute i naturen en härlig höstdag! Och varm blev man! Så delvis kan de vilda ridturerna påverkat min korsrygg och gör att jag går som en stel kamel idag i min tigerbalsamdimma. Men tror även en annan grej kan vara orsaken till det....

På lördag natten var jag och C ute och promenerade med hunden Z vid 00.30 kanske. När klockan var strax efter 01 och skulle gå in på grusvägen in mot C såg vi grannen + en till karl + hunden F som inte tål Z. F är en stor schäfer och skulle egentligen blivit vakthund, men hade för klent psyke. F är mestadels inne om dagarna och bara ute på promenad och då inte några jättelånga promenader. Hunden är 4 år så ni kan ju tänka er att han skulle behöva mycket motion och träning för att få utlopp för sin energi. Men istället får han vara inomhus med sin folkskygge husse. Snacka om att hunden är en tidsinställd bomb som kan explodera när som helst. F har gett sig på Z vid 2 tidigare tillfällen med sikte att ha ihjäl hunden, men som tur är har det hittills gått bra. Numera går alltid F i koppel och Z som med tiden blev tuffare när han var lös och kom för nära F vid ett tillfälle får nu också gå i koppel för jämnan. Tänk så trist när man bor ute på landet och där det inte är någon trafik.

Åter till promenaden: Vi gick i alla fall inte in på grusvägen när vi såg dem utan fortsatte rakt fram för att slippa mötet när de blir galna på varandra. Gick en bra bit bort innan vi vände och tänkte att de nog skulle hunnit tillbaka in till sig. När vi återigen svänger in på grusvägen i kolmörker hör vi hur de 2 karlarna står och bråkar med varandra. C ropar då och säger att nu kommer vi igen och om det går bra. Grannen med F brukar normalt sätt få lov att gå upp åt sidan ut på åkern för att de inte kan mötas precis vid varandra. Vi hör att de säger att det går bra. Så vi fortsätter gå och ser dem då lite längre fram att de går väldigt sakta. Vi saktar av också för att inte komma precis inpå dem. Lite längre fram går de in på en liten väg precis i kurvan så vi ska kunna gå förbi. Jag är lite orolig så frågar C om vi verkligen ska gå fram. Men det har gått bra tidigare så vi går. När vi kommer förbi precis vid kurvan börjar hundarna skälla och morra på varandra och rätt som det är kommer F farandes som en ångvält framåt med sin husse släpandes efter råfull! Ingen kontroll på hunden alls utan försöker spjärna emot, men hunden bara drar framåt i full fart. C rycker åt sig Z och försöker skynda sig framåt då hon inser att det kommer att gå åt skogen om F får tag på Z. F kommer mot mig och jag svänger om av ren reflex med armen ut så F hoppar rakt på mig istället. Hör mig själv hur jag skriker till. Jag vet inte ens om jag blivit biten eller ej då jag har så mycket adrenalin i kroppen. Sen skyndar jag mig framåt iväg. Det måste ha stoppat upp F något ändå för vi klarar oss precis och hinner bort. Vilken jäkla tur! Hade F fått tag på Z hade det alla gånger gått åt pipsvängen. Så jäkla otäckt. Kände mig helt skakis efteråt och var så jäkla förbannad! Hur f-n kan man ha en hund som är livsfarlig för andra hundar. Det är definitivt en red zone-hund, som Cesar (the dog whisperer) skulle ha sagt. Som tur var hade han inte bitit mig utan bara hoppat på mig. Annars hade jag polisanmält den jäkla grannen!

Jag är inte hundrädd men den där händelsen var jäkligt obehaglig och jag kände ett obehag efteråt när jag skulle ut i mörkret kvällen efter igen och faktiskt lite skraj för att hunden skulle komma igen. En stor jäkla schäfer är inte att leka med när den är aggressiv. Än så länge inte mot människor, men kommer man mellan en hund och dess byte så vet man ju aldrig. Och när den inte får utlopp för sin energi så är det väl bara en tidsfråga innan den blir aggressiv mot människor också.... Ska man behöva ha det sådär. Z har fått men av anfallen. Han är skitskraj för skuggor när han är ute och springer upp och skäller och morrar så fort han hör att F går ut på promenad utanför. Varje dag han kommer ut så springer han in under trappen och skäller på sin egen spegelbild i källarfönstret. Det minsta man kan begära är väl att hunden får ha munkorg, men grannen klarar ju inte riktigt att hålla i hunden heller. Varför skaffar man en schäfer på äldre dar? Kunde han inte nöjt sig med nån liten hund...? I varje fall tror jag att jag kan ha vridit till ryggen på nåt sätt när F hoppade på mig så kan nog vara en kombination av ridningen och det kanske... Har ont idag också.

Idag har jag varit på anställningsintervjun. Trodde det skulle vara ännu tuffare när det var för en chefstjänst men har varit med om värre måste jag säga. Två intervjuade mig. Det var regionschefen och den som sitter på tjänsten som det gäller just nu. Kändes helt okej och tyckte det gick bra. 60 stycken hade sökt tjänsten och 6 stycken hade de tagit ut på intervju totalt. Så får väl känna mig lite nöjd att jag om inte annat kommit så långt. Får svar om 1,5-2 veckor om det blir nåt eller ej. Vilken skillnad på resväg i alla fall, tar ca 15 min istället för 45 min (eller 50 min med tåg + cykel + vara där i tid). Lite skillnad. Bara att vänta och se. Skulle vara en rejäl utmaning i alla fall, även om jag kan området och har utbildning för det. Man har 70 anställda under sig som man ska se till att allt fungerar för, hålla i medarbetarsamtal, lönesamtal, rekrytering, planering, utveckling av verksamheten, marknadsföring, ekonomi, personalmöten, brukarsamtal, samtal med uppdragsgivare, närstående, kontakter med andra verksamheter, myndigheter osv. Man har en verksamhetschef i alla fall som man samarbetar med så man är inte helt själv i sitt arbete utan har någon att diskutera med så det är ju bra. Men som sagt, jag trivs där jag är nu så får jag inte jobbet så kommer jag vara nöjd ändå.

Nej, nu är det nog dags att gå och lägga sig känner jag. Är jättetrött efter dagen! Ska lämna in bilen ännu en gång imorgon också. Det är en grej som inte blev bättre trots de två åtgärder som gjordes. Det är någon övre lagring på ena stötdämparen som behöver fixas till. Sen ska den vara i toppskick igen! Detta är inget som är något akut eller att det kan hända något, men har man en nyare bil så vill man ju inte att det ska låta någonting alls om den. Så lika bra att göra det. På fredag ska jag besikta bilen dessutom. Så bra om den då är i topptrim! Nästa vecka är det också dags för en ny Ditec-behandling (lack-konservering). Då kommer den se ut som sprillans ny igen :)

Nattis nattis!

Uppdatering: Glömde ju en grej! Imorgon torsdag kl. 14.30 är det tatueringsdags! :) Det ni!