Ridtur i snö och månsken...
Jag hoppar upp på den varma hästryggen och rider iväg över den vintriga vägen tillsammans med de 3 andra. Vi rider upp över ängen och hästen sjunker ner och börjar pölsa sig fram. Snön knastrar av hovarna och glittrar vit som miljontals kristaller från den underbara fullmånen som skiner ner på oss med sitt starka sken. Det är helt stjärnklart, så vi kan se varenda liten stjärna stråla där uppe på himlen. Lite längre fram på ängen rider vi upp i skogen. Det ligger tjockt med snö på träden som tynger ner de vita grenarna. Det är alldeles tyst, lugnt och fridfullt i skogen, inte det minsta ljud, alldeles vindstilla förutom ljudet från hovarna när vi rider genom snön mellan träden. "Det är likt en sagovärld " säger min ena ridkamrat och det är det verkligen, med månen som lyser upp så vackert. Kan ni se det framför er?
Jag känner mig lugn och trygg på hästryggen där vi rider fram, upp bland stockar och sten och sicksackar oss fram mellan träden. Det gäller att ha koll på benen så man inte fastnar någonstans. O allt jag tänker är bara hur underbart vackert det är och att det inte kan bli mer underbart än så här!!! Vi kommer ut på en äng någon annanstans och travar fram över fältet så snön yr kring hovarna. 10 minusgrader, men jag känner mig varm. Något kallt om fötterna bara. Det märks på hästarna att de tycker det är lika mysigt som oss, för det bara spritter i benen på dem och det märks att de bara vill släppa järnet och bara rusa fram och ge allt de har genom snön. När vi är på tillbakavägen får min häst fnatt och rusar iväg och galopperar en bit innan jag drar in henne igen och vi rider av ängen ner på vägen igen. Där hoppar vi av hästarna och springer med dem tillbaka för att återfå lite värme i fötterna igen :)
Ett litet försök att beskriva min upplevelse, men den kommer nog inte ens i närheten av hur det kändes! Det är det mest fantastiska jag varit med om i hela mitt liv verkligen! Det finns inte ord. Det var som ridtränaren sa, att detta händer nog kanske en gång vart 5:e år om man har tur. En once in a lifetime-upplevelse skulle jag säga. Jag skulle bli överlycklig om jag ens fick uppleva nåt liknande igen! Det var som en saga! Unbelievable...
Hallå där och det var evigheters evigheter sedan. Villavillerkulla....minns du? Jag har också gett upp spray och i evigheter försökt få in en kommentar för att skriva in min mya bloggadress. Jag kan ju inte ens logga in längre och har inte kunnat sedan stenålderna. Jag följer dig vidare och hoppas du gör det samma med mig.
Sköt om dig
Stor kraam, Pillan
Pillan: Nämen hej! Visst minns jag dig! Vad roligt att se/höra ifrån dig igen! Vad skoj att du bloggat vidare och självklart kommer jag följa dig. Lägger till dig på direkten :) Stor kram tebax!! :)
Låter verkligen som en sagolik upplevelse. Nåt att minnas väldigt länge.
Kollade in flodhästen i ditt förra inlägg. Hur söt som helst ju.
Må så gott och kram på dig
Låter helt otroligt...
Så mysigt.
Härligt...har du ridit länge?
Jag red när jag var liten, men sen blev det inget mer. Älskar hästar däremot. Mycket vackra djur.
Kram Gissan
Mallis: Ja, den upplevelsen kommer jag absolut minnas resten av mitt liv! :)
Ja, visst var flodhästen söt! Tänk att ha en sån sovandes med täcke och kudde på terassen ;)
Kram
Gissan: Ja, otroligt mysigt! :) Red en del som yngre hos min kompis i byn där vi har stuga, men sen blev det inget under flera år. Det var först våren 2008 som jag började rida islandshästar på turridning ungefär en gång per månad, ibland 2 och tyckte det var mysigt. Så började rida på lektion hösten 2008 och är nu inne på min andra termin och älskar det! De är trygga,otroligt snälla och stabila hästar som inte blir rädda för mycket :) Så det är min grej känner jag. Men rider andra hästar också. Under sommaren o lite på hösten red jag hos min kompis föräldrar på Hafflinger. Så ha blivit en hel del nu :) Älskar verkligen att rida. Det är sån frihetskänsla att galoppera i full speed framåt :)och det är så häftigt när man får en bra kommunikation med hästen! Sen är det ju bra motion också :) Visst är de vackra djur! O islänningar är som nallebjörnar nu på vinterhalvåret med sin tjocka och kompakta päls! (Oj, vilket långt utlägg ;)) Kram på dig
Aah, jag ryser!!
Ida: Ja, det gjorde jag med när jag satt där! :) Vill igen!!!!
Oj vad härligt!
Du får gärna lära mig rida nångång! Vill oxå få uppleva den friheten! (men e lite småklumpig dock)
Nej, vad gjorde man innan alla tekniska grejer, internet och mobil och allt, herreminje. Jag skulle ringa min sambo igårkväll efter hans träning, men upptäckte att hans telefon låg hemma, bara då blir man ju döstressad för att man inte kan få tag på honom, men det var inte längesen man faktiskt gjorde allt oanträffbar.
My god vilken upplevelse! Det låter som taget ur en film :) kram
