Igår var jag på jobbet till kl. 18.30! Trist, men var tvungen för det är så mycket att göra och jag ville hinna klart några utredningar i alla fall. Ibland springer man på möten, hembesök, besök och annat, så tiden blir så splittrad så man inte hinner med att sitta och skriva ordentligt. Dessutom var jag ju borta hela dagen i tisdags i Dalarna för att göra uppföljning av en autistisk liten kille som är placerad där. När killen skulle gå ifrån vårat möte tog han tanten från skolan i hand först och sen när han kom till mig som satt bredvid fick jag världens kram! Det var nästan så jag blev tårögd! Så gulligt! Det värmde ända in i märgen och jag var glad resten av dagen. Såna där små ögonblick är verkligen värdefulla! Jag har bara träffat honom en gång tidigare.

O när jag presenterade mig och berättade varifrån för stad jag kom ifrån så utbrast allvarligt:
"Nämen åhhhhh,  då kommer ju du från samma land som jag gör!" Barn är för härliga!

Idag åkte jag tåg igen. Och då börjar de eviga signalfelen som man blir så hiskligt trött på och som gör att man ALDRIG kommer till jobbet när man tänkt sig. Så tröttsamt! Inte undra på att man gärna tar bilen... Fick lite extra motion idag också, för jag gick ner till stationen, vilket tar ungefär 25 minuter från där jag bor. Jag ska äta hos mamma efter jobbet och dit kommer också brorsan, Y och lilla H så då åker jag med dem hem sen.

Har hittat en ny musikfavorit, Erik Hassle. Vilken röst!