Funderingar...
Lite tidigare hade vi också åkt på en väg från stugan där det en timme senare hände en dödsolycka. En minibuss hade krockat med två älgar och kört av vägen! En mamma dog och 8 skadades svårt. Barn var med i bilen också. Så fruktansvärt! 2 bilar med släktingar till dem i minibussen hade kört alldeles efter och sett olycka. Vilken shock! Kunde lika gärna varit vi om vi åkt en timme senare. Man ska nog inte fundera så mycket! Men hur ofta är man inte en hårsmån från att vara med i nåt egentligen... Vi lever nog alla rätt farligt! Det är en stunds ögonblick och allt förändras. Otäckt!
Kvällen har jag tillbringat med svägerskan och lille H och kollat på fotbollen, Sverige-Malta. Bror var bortrest! Malta gjorde självmål...
Så otäckt ja, att döden finns så nära och kan hux flux poppa upp. Man tänker ju inte att vilken sekund som helst kan man tuppa av, man har ju ofta bilden av sej själv som en åldrande människa.
En tanke till offren och anhöriga.
Ja du ser...till och med i fotbollens värld är vi nära sista andetaget...tänk om inte Malteserna hade klantat sig där och gjort självmålet, hur många svenska karlar hade inte fått hjärtinfarkt då..? Bara undrar...
Men du har rätt..vi är faktisk bara ca två meter från döden varje gång vi möter en bil...
Kram på dig o kör försiktigt...
Gissan
Daniel: Ja, alldeles riktigt, vi tänker oss själva som att vi blir gamla. O det är nog en bra tanke... Tänk vad deppigt det skulle bli annars om man skulle gå och tänka på såna tråkigheter hela tiden. Gäller att leva livet!
Gissan: Ja, jösses vad många som hade fått hjärtinfarkt då. Hela världen hade gått under för en del! Ja, tänka sig, man vet aldrig vad man möter på vägen...
Kram på er!