Söndag...

Det är lustigt hur man kan upptäcka en nygammal bekantskap lite på ett annat sätt. I allt det sorgliga med Rosie och hur ledsen jag ändå kan känna mig inombords, så får det mig ändå emellanåt på glatt humör. Och idag är en sån dag. Rätt trevligt när det poppar upp ett meddelande på FB med ett "Hallå!" och man kan sitta och snacka i nästan 2,5 timme om allt möjligt och skoja. Något jag verkligen behöver just nu :)))

Nu har killen varit och kollat på min lägenhet med sina föräldrar så bara att vänta och se vad de bestämmer sig för. Stor tvätt på g nere i tvättstugan och under tiden jag tvättar ska jag ta och åka hem en sväng till mormor och hämta köttbullar som hon har gjort. Så gott!! Känns lite lyxigt! Bra med mormor :) Ska nog unna mig nåt färdigt på vägen hem också för känner att det börjar kurra lite i magen! Har bara ätit lite frukost idag.

Vad glad jag blir att en konversation på msn kan få dig på gott humör :) Du har verkligen tagit steg framåt. Sagt det förut, jag säger det igen: du är så stark och duktig!!



Men bekantskapen...? Är det nån snygging måntro? ;) Gullig mormor iaf! Gud, vad jag längtar efter mammas köttbullar nu!



Kram

Stoffe: Ibland är det så att det är annat som måste gå före. Jag har ju varit lite si och så på att uppdatera ett tag här, men det har bara inte hunnits med emellanåt eller så har man somnat på soffan och så när man vaknat har klockan varit för mycket :) Helt okej att inte hinna läsa ibland :) Stor kram tillbaka! Och ps. tror inte du missar några besökare för att du skippar att blogga nån dag heller :)



Astriid: Det är på FB och sms, men ja tänka sig :) Det livar upp lite :) Det behövs i tillvaron!

O som svar på din andra fråga, vem vet ;) O för det tredje, köttbullar är gott! :) Kram på dig!

Så kul att du har haft det trevligt med din nygamla vän! Tog nyss upp kontakten med två härliga vänner till mig som jag inte pratat med på länge. Kändes som att vi inte varit utan varandra en dag, fast fallet var annorlunda :)

Hoppas du får en bra start på veckan!

Kramar från mig!

Hej,



Jag har hittade hit av en slump och har nu läst om att du var tvungen att avliva din katt. Så fruktansvärt att behöva ta det beslutet. Stackars dig, säger jag bara!



Min katt blev också 16 år (hon avled för snart 4 månader sedan). Självklart såg jag att hon blivit gammal, men lite naivt trodde jag att hon skulle bli minst 20 år. Jag fruktade för den eventuella dagen jag skulle behöva besluta om en avlivning. Nu blev det aldrig så, men jag kan tänka mig hur jobbigt det var för dig.



Min katt dog knall fall - efter att ha hostat till, somnade hon in på sin favoritplats i köket. Första månaden utan henne var otroligt jobbig. Speciellt med en chef som, mycket korkat, tyckte att "det var ju bara en katt".



Nu, några månader senare, saknar jag henne givetvis fortfarande, men saknaden är inte lika tung och deprimerande. Nu kan jag prata om henne utan att börja gråta och komma ihåg henne med "glädje".



Jag hoppas att du känner dig bättre snart.



Mvh Emma

Haha, men så där kan du ju inte sägaa!!! Nu är jag ju jättenyfiken ;D ;D ;D

Usch ja, förstår att det är tungt nu men jag är glad att du fått stunder då det har känns lite lättare iallafall.



Hoppas köttbullarna var kanon goda och att du haft en skön dag. Många kramar

Lillsnörpa: Vad skoj! Det är bara riktiga vänner som det är så med, alltså att det känns som man aldrig varit ifrån varandra trots att man inte haft kontakt på ett bra tag :) Hoppas ni kan hålla kontakten bättre nu då! Ha en fin vecka! Kramar



Emma: Hej och tack så mycket för dina fina ord! Okänslig chef får jag lov att säga. Kanske har hon aldrig haft något djur själv så hon förstår. Ett djur är ju en familjemedlem och blir som ens barn. Och ingen annan har ju rätt att säga vad man ska känna eller inte känna. Sorgen ter sig olika för olika människor. Tråkigt att höra om din kisse. Skönt för kissen ändå som fick somna in hemma på sin favoritplats. Hade önskat det var så för min kisse också. Men tyvärr är det ju inte så ofta det blir så. Men som du säger, det blir nog lättare allt eftersom tiden får gå. Värsta blir väl när jag ska begrava henne i vår. Då kommer känslorna upp igen. Sköt om dig! Kram



Astriid: :) Fortsättning följer ska du se. Puss o kram!



Sandra: Ja, tur är det! :) Man behöver lite positivt också emellanåt. Köttbullarna var så så goda! Många kramar tillbaka