Tick tack, tick tack....
Var helt väck på ett möte vi hade i måndags, minnet var som bortblåst så måste verkat helknäpp. Men skickade ett mail sen och försklarade och det förstod de säkert. Allt jag ska göra tar en sån enorm energi. Jag har ont i huvudet när jag kommer hem och är helt slut, men har ingen ro att sova. Tar insomningstablett för att sova på nätterna, men det är för att jag ska sova någonting och kunna fungera hyfsat på jobbet. O jag klarar inte att ligga och grubbla på natten.
Jag har medvetet jobbat lite längre på kvällarna, för att undvika att åka hem. Vill att kvällarna ska vara så korta som möjligt. En dag i sänder och jag hoppas det ska kännas lite lättare. Sorgen är tung och ibland nästan för mycket att klara av, även om man måste. Men som flera sagt, en dag kommer minnena inte göra lika ont även om jag alltid kommer att sakna henne.
Har ställt mig i kö för ny lägenhet på ett visst område. Få se hur lång tid det kommer att ta.... Jag känner att jag är i behov av en förändring. Lägenheterna ligger lite lantligt och ser lite ut som parhus. Tror det kan passa mig. Men vem vet, det kanske är flera års väntetid.... Men hoppas inte det!
Fy sjutton för snön som kommer ner igen! Hade jätteproblem att komma in på min parkering och stod bara och spann. Så det var bara att hoppa ur bilen med bilsnöskyffeln i högsta hugg och häva bort snö så gott det gick. In kom jag till slut. Men känns lite surt att behöva skotta bort snö själv när man betalar för en parkering. Var på fastighetsägaren igår om plogningen och när jag kom hem hade de plogat och fixat. Men så idag kommer det mer snö förstås! Hur mycket snö kan det komma på en vinter? Och var är våren???? Sol & värme vill jag ha NU!
Ska försöka gå och lägga mig. Ska upp tidigt imorgon för att vara i grannstan redan klockan 7 för att åka till Sthlm. Imorgon börjar jag en högskolekurs på 7,5 poäng. Hade varit lite skönt om den börjat lite längre fram, men nu är det som det är och bara att köra på och hoppas det är en rolig och intressant kurs.

Hej gumman. Vad tråkigt det är att läsa att du inte känner dig bra. Fatän jag inte känner dig blir jag berörd av att du inte mår som du brukar. Jag blev så glad när jag såg att du bloggat. Tiden läker alla sår, men dem består..
Kram på dig
Åh, vännen. Det gör fortfarande lika ont i hjärtat att läsa om hur ont det gör för dig. Jag önskar jag kunde göra något!
Att skotta ut bilar är ju mindre roligt, jag har samma problem. Dom verkar inte kunna ploga för fem öra i städer. Samma sak varje år.
Förstår att kursen känns tung nu. I slutändan är det kanske dock precis du behövde. Om inte annat är det ju faktiskt inget tvång?
Stor kram!
Men kanske ändå att det är bra med kursen, på något sätt...så det håller dig igång lite.
Sörjer gör man ju såklart ändå...
Ta det lugnt och ta hand om dig.
Kram Gissan
Astriid: Tack vännen! ♥♥♥
Jo, det kan nog vara bra för mig att få något annat att tänka på. Kursen är numera lite tvång pga. att chefen betalat den. Det är en uppdragsutbildning trots att den går på högskolan och man får poäng. Och ingen billig sådan heller. Men på nåt sätt ska det nog gå!
Plogbilarna plogar för bedrövligt! Hoppas snön försvinner snart!
Kramar!
Gissan: Ja, det är nog som du säger att kursen kan vara bra för mig. Jag hoppas det! Som du säger, sörjer gör man ändå, mest att det blir lite extra jobbigt att läsa för man har tankarna på annat håll. Men jag hoppas det ska gå bra! Det är helt klart en bra och intressant kurs i alla fall!
Kram!
Det måste kännas så tomt utan lilla Rosie... Du verkar vara stark i sorgen och det gör mig glad!
Hoppas på att lägenheten blir din, och om inte allt för lång tid. Lägenhetsköer är inte det roligaste.
Hoppas din Fredag blir bra!
Kramar!