Stockholmsdag...
Fick reda på skrämmande fakta på kursen! 10% eller 200.000 barn lever i våld i sina familjer! Fruktansvärt! Och siffrorna stiger tyvärr för varje år. Vi åkte bil till Sköndal i snöovädret och det tog oss strax över 2 timmar. Fick säga till kollegan att hålla båda händerna på ratten när hon körde. Hon har en viss förmåga att sitta och köra motorvägskörning med en hand nertill på ratten och den andra i knät! Oansvarslöst tycker jag när man har andra i bilen! Blir lika förbannad varje gång. Men sa till snällt. Jag är lite skraj ändå att åka med andra i och med att jag varit med om en så hemsk olycka när jag var yngre. Men spelar egentligen ingen roll, för jag skulle tycka det var lika dåligt ändå! Varför ska man köra med en hand på ratten? Öka chansen till att det händer något? Tycker man ska ha respekt för bilkörning. Något kan hända i ett ögonblicks sekund.
En hel vecka har gått sen lilla älsklingen fick somna in! Vart tar tiden vägen??? Men tomheten och saknaden är lika stor efter min lilla myspysing! ♥ Önskar jag kunde få henne tillbaka, men att hon mådde bra!
Direkt när jag kom tillbaka till hemstan följde jag med brorsan med lilla H till jourvårdcentralen. Han har varit förkyld med hög feber till och från i snart 2 veckor och mådde sämre idag. Svägerskan var i Uppsala hos sina föräldrar, då hon ska på kurs där imorgon. Så fick vara stand-in. Det var virus. Lite röd i halsen var han, annars såg det bra ut. Så bara att hoppas att det går över snart med alvedon och vila.
Mina inlägg är väl sådär muntra just nu. Men jag hoppas ni står ut. Det är skönt att skriva av sig emellanåt och så småningom blir jag väl mer mig själv igen förhoppningsvis....
Här kommer en fin låt (dock lite vissen kvalité):
Kram på er! ♥
Kanske skulle skriva något också ;)
Jag ville bara säga att jag om nån vet att livet inte alltid är positivt o det är inget konstigt att skriva om då det inte är det. Alla förstår o är man inte intresserad av livets hårda så låter man bara bli att läsa.
Jag hoppas o tror att du kommer må betydligt bättre snart.
Kram!
Är det så? 10%, det är en mycket stor procentsats. vad hemskt! Vad är det för högskolekurs du läser som tar fram så hemsk statistik? :/
Största och bästa kramen till dig :)
Det är riktigt hemska siffror, och ännu mer skrämmande att siffrorna stiger. Det här är definitivt något som borde få mer uppmärksamhet så att det kunde bli lättare att göra något.
Hoppas att du får en bra helg och att allt känns lite lättare snart!
Men kära vän, klart vi står ut!! Det här är ju din blogg, en del av dig och en del av ditt liv. Din offentliga dagbok. Jag tror att ett av dom bästa sätten att göra sig av med tankar på är att just: skriva. Så sluta inte för att det är lite mindre muntert just nu, du har gett oss så mycket annan glädje!
Vilka otäcka siffror.. Tyvärr känner jag igen dom och är inte förvånad. Det läskiga är att det är så gömt och Sverige tycker jag är bra på att vilja dölja problem. Varför vet jag inte.
Jag hoppas att ditt hjärta snart blir lite lättare, men låt det ta sin tid.
Massa kramar!!
grym låt tycker jag !
Jag ska köpa en ipod, men vilken färg ? Hjälp mej här snälla! http://elinneas.blogg.se/2010/february/vilken-farg.html#comment
Tezz: Tack! Jag hoppas det lättnar så allt eftersom tiden får gå.
Ja, visst är det skrämmande! Skulle behövas göras mycket mycket mer för att få siffrorna att minska! Dubbelt så stor risk är det för barn med intellektuella och neuropsykiatriska funktionshinder. Hemskt! Trevlig helg!
Astriid: Tack min vän! ♥ Det är skönt att få skriva av sig, det är ju mycket därför jag har bloggen. Och som Frk Svensson sa, de som inte vill läsa behöver ju inte det heller.
Ja, förstår att du också känner igen siffrorna med tanke på att barn med funktionshinder löper dubbelt så stor risk dessutom som andra barn. I en familj där det förekommit misshandel, struntade soc i barnet med funktionshinder när det gällde att få hjälp. Sjukt!
Ha en kanonskön helg gumman! Kramar!